"JAG SKA ANMÄLA ER!!!"

Jag åkte tillsammans med kollega till en äldre dam. Enligt aktuell utlarmning hade patienten haft halsont, hosta och förkylning sedan två veckor. Uppdraget var utlarmat som prio 2, akut men inte livshotande.Väl på plats så öppnar patienten lägenhetsdörren och vi kliver in i lägenheten. Precis efter att vi har anlänt kommer patientens son instormandes bakom oss.

Precis som vi alltid gör undersöks patienten och vi frågar vad som har hänt och hur hon mår. Samtliga vitalparametrar är utan anmärkning och de uppgifter vi får föranleder nästa fråga:

- Har ni haft någon kontakt med primärvården angående dina besvär?

Detta utlöser en kraftig ilska hos patientens son. Han blir mycket uppvarvad och aggressiv. Han tycker att vi ska "göra vårt jobb och köra till sjukhuset". Han anser även att hans mamma absolut inte orkar sitta på vårdcentralen och vänta på doktorn. Patienten verkar inte ta någon större notis om sonens agerande.

Då både jag och kollegan snabbt inser att det inte kommer att leda någonstans att fortsätta diskutera, så väljer vi att lasta in damen i bilen och köra till sjukhuset. Det ska även tilläggas att patienten var uppegående utan hjälpmedel och kunde helt obehindrat gå ut till ambulansen.

Sonen åker med sin egen bil tätt bakom ambulansen till sjukhuset och står innanför dörrarna vid ambulansgaraget innan jag ens hunnit få nyckeln ur ambulansen. Vi hjälper patienten över på en brits och lämnar dem i korridoren.

Då vi rapporterat patienten och är på väg ut för att lämna kommer sonen emot oss och är fortfarande mycket upprörd över vårt agerande på plats. Han vill ha våra fullständiga namn och så vidare. Jag meddelar honom vänligen men bestämt, att det enda som han kommer att få av oss är bilens RAKEL-nummer samt våra förnamn. Jag upplyser honom också om vem min chef är och kontaktuppgifter. I ett uppenbart försök till att skrämma oss halvskriker han:

 ”JAG SKA ANMÄLA ER!!!”.

Då vi känner att ytterligare diskussioner enbart kommer att agitera honom ännu mer, väljer vi att lämna honom med kontaktuppgifter i handen.

Jag möter dagligen människor som är frustrerade över att de tycker att de inte får den hjälp som de har rätt till. Problemet i det här fallet var utan tvekan att patienten söker vård på helt fel vårdnivå. Primärvården är rätt ställe att börja på när man är förkyld och har ont i halsen. Sonens uppfattning att modern skulle få vänta kortare tid på doktorn om man åker till akuten är helt befängd. Enligt den RETTS-triage som utfördes var patienten helt grön, vilket leder till, att det är rimligt att anta att väntetiden på akuten i realiteten uppgår till ca 4-8 timmar före ankomst av doktor. De får då dessutom oftast träffa en AT-läkare med mindre erfarenhet. Om de istället sökt vårdcentralen och bokat en tid hade besöket varit klart på en timme och hem igen utan större bekymmer.

Det andra stora bekymret i det hela är varför sonen inte själv väljer att sätta modern i bilen och köra själv. En person som är helt opåverkad med ett sedan två veckor oförändrat tillstånd är INTE i behov av att åka ambulans. Jag hopas att vi i framtiden kommer att få mandat av våra ambulansöverläkare att säga: "Nej, du behöver inte åka ambulans".

Att säga det är inte samma sak som att neka någon vård! Det finns många kategorier av patienter som behöver åka till akuten för hjälp utan att för den skull vara i behov av ambulanstransport.

Angående hot om anmälan: Jag välkomnar alla som har något att anmärka på i mitt eller mina kollegors agerande eller utförda åtgärder att ta kontakt med närmaste chef eller verksamhetsansvarig. Ur min egen synvinkel så vet jag att jag har gjort mitt jobb enligt konstens alla regler och följt de riktlinjer som finns. Att både jag och kollegan bemötte den agiterade mannen med lugn och ett vänligt uppträdande, gör att det i det aktuella fallet inte fanns någon som helst substans för en anmälan.

Någon anmälan har inte heller inkommit...

Risker....är det verkligen värt det?

Nu i veckan hände det som alla inom blåljusyrkena fruktar mest. En allvarlig trafikolycka skedde med en brandbil under utryckning.

Det är alltid tråkigt att läsa i tidningen om olyckor med dödlig utgång, men när det är så nära kopplat till ens eget yrke så känns det alltid mycket mer. Räddningstjänsten har alltid varit en av de verksamheter som är mest tätt kopplade till ambulansjukvården. Tankarna går nu givetvis till de närstående, både familj och kollegor.

Det manar också till eftertanke kring hur vi själva beter oss i trafiken vid utryckningskörning. Att inte köra fortare än situationen och förmågan tillåter borde vara en självklarhet, men är tyvärr inte alltid så. I alla fall någon gång i månaden så får man säga till blyfotsbestyckade kollegor att lätta en smula på gasen, troligen borde vi påminna varandra oftare att ta det lugnt. Ibland uppstår situationer som inte går att förutse, men genom att hela tiden kontnuerligt utvärdera vilka risker som finns runtomkring så kan vi åtminstone göra det så säkert som möjligt!

Jag själv fick en riktig tankeställare efter denna olycka. Livet är skört och vad som helst kan hända.

Är det värt risken? - Ja, absolut!

Det som gör att jobbet är värt risken är den belöning som ibland uppstår då vi kommer fram till den som behöver hjälp. Alla som inom sitt yrke kör ett fordon med blåljus på kommer att få denna belöning. En lättnadens suck från anhöriga som ser sina kära få hjälp eller den hjälpsökande själv som inser att från och med nu kan det bara bli bättre. Det är det som vi jobbar för...

Mycket att göra...

..vilket leder till viss torka på bloggen!

Snart kommer fler inblickar i den svenska ambulanssjukvården!

Suck...

Nyss hemkommen efter 12 timmars dagpass. Över 10 körningar, varav EN var motiverad att åka ambulans. När ska den svenska befolkningen förstå att influensa, hosta och halsont inte är akut livshotande!?!
Utöver detta naturligtvis några taxikörningar som grädde på moset.

Världens bästa jobb? Absolut - men det var liiiite tyngre idag än vanligt...

Nedskärningarnas baksida

Det tog inte speciellt lång tid innan den första avvikande händelsen rapporterades in efter nedskärningarna i ambulanssjukvården i den norra delen av Sverige.

http://allehanda.se/start/inrikes/1.4382321-svart-sjuk-fick-ligga-i-bagageluckan

Detta är tyvärr den bistra verklighet som vi lever i. Bristen på akutambulanser är påtaglig i stora delar av vårt avlånga land, till stor del på grund av allt större besparingskrav. Håll tummarna för att det finns en ledig ambulans den dagen då du själv eller någon anhörig behöver den...

Hur gick det sen då..?

Vissa patienter som vi transporterar till sjukhuset väcker en nyfikenhet att få veta vad som hände. Ibland är det patienter med svåra skador efter olyckor eller patienter med medicinska åkommor där vi direkt vid avlämningen vet att patienten är illa ute. Tyvärr är det ofta vardag för oss att inte få någon uppföljning om vad som hände.

Enligt den svenska Hälso- och sjukvårdslagen samt Patientdatalagen så har man som vårdpersonal inte rätt att läsa journaler för patienter som man inte har en pågående vårdrelation med. Det är dessa två mycket starkt integritetsskyddande lagar som sätter stopp för våra efterforskningar. Inte ens ambulansöverläkaren har rätt att i efterhand gå in och läsa journalen för att se vad som hände.

För den personliga utvecklingen som ambulanspersonal så skulle det vara positivt att få ta del av det efterkommande händelseförloppet. Det kan vara antingen ett kvitto på att vi gjort rätt bedömningar och initierat rätt behandling, eller bli en väckarklocka för tillstånd som vi kan ha förbisett.

Dagens lagstiftning försvårar för oss ambulanssjuksköterskor att förbättras i vår yrkesroll och ge patienterna det säkra och trygga omhändertagande som de kan förvänta sig.

Livräddande behandling

Hjärtlungräddning (HLR) är en av de första akuta åtgärder som vem som helst kan göra för öka chansen till överlevnad vid plötsligt hjärtstopp. Utbildning av allmänheten är avgörande för att få den livräddande kedjan att fungera. Jag fick mig ett riktigt gott skratt när jag såg den här helt underbara videon från England. Så länge budskapet går fram så är metoderna okej, rekommenderas starkt!

Vinnie Jones' hard and fast Hands-only CPR (funny TV advert) - YouTube

Allt i ambulansen är inte blåljus och sirener...

...men tur är väl det!

Alla de transporter med patienter där den stora insatsen egentligen inte är medicinsk utan mer av det medmänskliga slaget, utgör ett alldeles utmärkt andningshål. Att få ägna en halvtimme åt att snacka om väder och vind, fotbollsresultat eller vilken som är den godaste glassen är helt nödvändigt för att orka med en hel del andra larm vi åker på. Samtidigt så får vi chansen att låta någon annan, ofta ensam människa, få stå i centrum för vår uppmärksamhet under denna lilla tid...en riktig win win situation!