Nu i veckan hände det som alla inom blåljusyrkena fruktar mest. En allvarlig trafikolycka skedde med en brandbil under utryckning.
Det är alltid tråkigt att läsa i tidningen om olyckor med dödlig utgång, men när det är så nära kopplat till ens eget yrke så känns det alltid mycket mer. Räddningstjänsten har alltid varit en av de verksamheter som är mest tätt kopplade till ambulansjukvården. Tankarna går nu givetvis till de närstående, både familj och kollegor.
Det manar också till eftertanke kring hur vi själva beter oss i trafiken vid utryckningskörning. Att inte köra fortare än situationen och förmågan tillåter borde vara en självklarhet, men är tyvärr inte alltid så. I alla fall någon gång i månaden så får man säga till blyfotsbestyckade kollegor att lätta en smula på gasen, troligen borde vi påminna varandra oftare att ta det lugnt. Ibland uppstår situationer som inte går att förutse, men genom att hela tiden kontnuerligt utvärdera vilka risker som finns runtomkring så kan vi åtminstone göra det så säkert som möjligt!
Jag själv fick en riktig tankeställare efter denna olycka. Livet är skört och vad som helst kan hända.
Är det värt risken? - Ja, absolut!
Det som gör att jobbet är värt risken är den belöning som ibland uppstår då vi kommer fram till den som behöver hjälp. Alla som inom sitt yrke kör ett fordon med blåljus på kommer att få denna belöning. En lättnadens suck från anhöriga som ser sina kära få hjälp eller den hjälpsökande själv som inser att från och med nu kan det bara bli bättre. Det är det som vi jobbar för...
