torsdag 4 oktober 2012

"JAG SKA ANMÄLA ER!!!"


Jag åkte tillsammans med kollega till en äldre dam. Enligt aktuell utlarmning hade patienten haft halsont, hosta och förkylning sedan två veckor. Uppdraget var utlarmat som prio 2, akut men inte livshotande.Väl på plats så öppnar patienten lägenhetsdörren och vi kliver in i lägenheten. Precis efter att vi har anlänt kommer patientens son instormandes bakom oss.

Precis som vi alltid gör undersöks patienten och vi frågar vad som har hänt och hur hon mår. Samtliga vitalparametrar är utan anmärkning och de uppgifter vi får föranleder nästa fråga:

- Har ni haft någon kontakt med primärvården angående dina besvär?

Detta utlöser en kraftig ilska hos patientens son. Han blir mycket uppvarvad och aggressiv. Han tycker att vi ska "göra vårt jobb och köra till sjukhuset". Han anser även att hans mamma absolut inte orkar sitta på vårdcentralen och vänta på doktorn. Patienten verkar inte ta någon större notis om sonens agerande.

Då både jag och kollegan snabbt inser att det inte kommer att leda någonstans att fortsätta diskutera, så väljer vi att lasta in damen i bilen och köra till sjukhuset. Det ska även tilläggas att patienten var uppegående utan hjälpmedel och kunde helt obehindrat gå ut till ambulansen.

Sonen åker med sin egen bil tätt bakom ambulansen till sjukhuset och står innanför dörrarna vid ambulansgaraget innan jag ens hunnit få nyckeln ur ambulansen. Vi hjälper patienten över på en brits och lämnar dem i korridoren.

Då vi rapporterat patienten och är på väg ut för att lämna kommer sonen emot oss och är fortfarande mycket upprörd över vårt agerande på plats. Han vill ha våra fullständiga namn och så vidare. Jag meddelar honom vänligen men bestämt, att det enda som han kommer att få av oss är bilens RAKEL-nummer samt våra förnamn. Jag upplyser honom också om vem min chef är och kontaktuppgifter. I ett uppenbart försök till att skrämma oss halvskriker han:

 ”JAG SKA ANMÄLA ER!!!”.

Då vi känner att ytterligare diskussioner enbart kommer att agitera honom ännu mer, väljer vi att lämna honom med kontaktuppgifter i handen.


Jag möter dagligen människor som är frustrerade över att de tycker att de inte får den hjälp som de har rätt till. Problemet i det här fallet var utan tvekan att patienten söker vård på helt fel vårdnivå. Primärvården är rätt ställe att börja på när man är förkyld och har ont i halsen. Sonens uppfattning att modern skulle få vänta kortare tid på doktorn om man åker till akuten är helt befängd. Enligt den RETTS-triage som utfördes var patienten helt grön, vilket leder till, att det är rimligt att anta att väntetiden på akuten i realiteten uppgår till ca 4-8 timmar före ankomst av doktor. De får då dessutom oftast träffa en AT-läkare med mindre erfarenhet. Om de istället sökt vårdcentralen och bokat en tid hade besöket varit klart på en timme och hem igen utan större bekymmer.

Det andra stora bekymret i det hela är varför sonen inte själv väljer att sätta modern i bilen och köra själv. En person som är helt opåverkad med ett sedan två veckor oförändrat tillstånd är INTE i behov av att åka ambulans. Jag hopas att vi i framtiden kommer att få mandat av våra ambulansöverläkare att säga: "Nej, du behöver inte åka ambulans".
Att säga det är inte samma sak som att neka någon vård! Det finns många kategorier av patienter som behöver åka till akuten för hjälp utan att för den skull vara i behov av ambulanstransport.

Angående hot om anmälan: Jag välkomnar alla som har något att anmärka på i mitt eller mina kollegors agerande eller utförda åtgärder att ta kontakt med närmaste chef eller verksamhetsansvarig. Ur min egen synvinkel så vet jag att jag har gjort mitt jobb enligt konstens alla regler och följt de riktlinjer som finns. Att både jag och kollegan bemötte den agiterade mannen med lugn och ett vänligt uppträdande, gör att det i det aktuella fallet inte fanns någon som helst substans för en anmälan.

Någon anmälan har inte heller inkommit...